Idag kände jag mig lite äventyrlig och åkte själv med barnen till Shenzhen i fastlandskina för att testa Happy Valley, en nöjespark som under de varma månaderna också har ett vattenland. Vattenrutschkanor är något av det bästa sönerna vet, därav motivationen.
Anledningen till att det känns som ett litet äventyr är att man måste passera gränsen, ett litet krångel i sig, och man måste kommunicera med kroppsspråk/mandarin, eftersom engelskkunskaperna inte är så utbredda på andra sidan gränsen. Nöjesparken har ingen hemsida på engelska, så jag visste inte så mycket om vilka attraktioner som fanns, längdgränser, om det fanns förvaringsskåp vid vattenlandet etc.
Men, allt har gått smidigt under dagen. Det var inte mycket köande vid gränsen i Lok Ma Chau. Det gick lätt att hitta till Happy Valley (som ligger vid MTR-stationen Window of the world) och biljetterna var billiga. 200 RMB per vuxen (ca 213 kr), och hälften för barn upp till någon viss längdgräns (1.50?). Fast ett specialerbjudande gjorde att M gick in gratis. 4oo för oss allihop, och då ingick allt! Utom förvaringsskåp.
Däremot hann vi ändå inte åka så vansinnigt mycket, eftersom det var långa köer på många attraktioner, trots att det var vardag. Vi testade några bergochdalbanor innan vattenlandet öppnade 14.00. Gold Mine Train var en hit, men det fanns också ett par som såg för ruskiga ut, tyckte vi allihop.
På vattenlandet ”Playa Maya Water Park” var det längdgräns 1.45 på flera rutschkanor, bl a den roliga färgglada på bilden där man kastade sig på mage på en madrass. Det var ju bara för sorgligt tyckte M.

Däremot var det 1.20-gräns på den här blåa. Och den nerförsbacken var inte att leka med!! Men kul var det!
Det fanns också en ”strand” med vågor, och ett område med mindre vattenrutschkanor för mindre barn.
Man fick betala 20 RMB per förvaringsskåp och 30 för värdesaksförvaring, men för varje skåp var man tvungen att lägga 100 RMB i deposition. Man kunde också köpa saker för depositionen och betalade då med brickan som fungerade som skåpnyckel. När man gick ut fick man tillbaka den del av depositionen som man inte använt. Smidigt system! Bra att slippa gå och hämta pengar i värdesaksskåpet för att kunna köpa dricka och liknande.
När vi kom ut från Happy Valley var vi hungriga på middag. Vi hittade ett enkelt kinesmatställe med bilder på rätterna på väggen. Bilderna på stekta nudlar satt högst upp, så jag klev upp på en stol för att kunna peka och säga ”lianggö” (två) och ”igö” (en). Beställa ”liangpingshuei” (två flaskor vatten) klarade jag också. Kroppsspråk och några väl valda fraser kommer man långt med! Nudlarna var goda förresten.