Tåg- och cykelfärder, Dali

På nattåget mellan Kunming och Dali hade vi en egen ”soft sleep-kupé”. Det betyder bäddade sängar, 4 i varje kupé, ungefär som en äldre SJ sovvagn. Sängarna är inte så särdeles softa, men helt ok. I ”hard-sleep-kupéer” är det tydligen galondynor. I övrigt finns det ”soft seat” och ”hard seat” att välja på. Toan på tåget var inte kul. Ringen var lagad med plastic padding, och inte fräsch. Det slutade med att jag gjorde som kinesiskorna: fällde upp ringen och satte mig på huk med fötterna på själva toan. Nöden har ingen lag. Vi sov väl sådär halvbra, som man gör på tåg. M hade mardrömmar flera gånger. Jag lugnade honom, men på morgonen mindes han inget alls.

Kl 06.00 var vi framme i Dali. Det regnade och var helt mörkt fortfarande. En man från hotellet kom och hämtade oss, och det kändes skönt. Det regnade rejält hela förmiddagen. Hotellet har inte frukost, men det är gott om småmat ute på gatan, som funkar som frukost.

Idag blev det ”baozi” med kött- och grönsaksfyllning, samt friterade degpinnar.

Vi tog en promenad i gamla stan, som vi bor alldeles utanför, men blev blöta och frusna av allt regnet, så vi gav upp och gick hem igen. Vid lunchtid gav sig regnet, tack och lov. Vi bad hotellpersonalen om restaurangråd och hamnade sedan på en litet ställe med minoritetsfolket Bai:s typiska mat. (Gissa om vi har roligt åt den genitivformen…) Baifolket är den vanligaste minoritetstypen i Daliområdet.

Här är den stekta getosten, som vi prövade redan i Kunming. Här serverades den med socker, salt och sichuan-peppar att dippa i. Jag tyckte det blev bäst med salt, M med socker och F med sichuanpeppar.

Efter lunchen hade solen kommit fram och M tyckte vi skulle hyra cyklar, så det gjorde vi. Vi cyklade norrut, utanför stan och ner mot Erhu-sjön. Först tyckte M det var läskigt med de tutande mopederna och lastbilarna. De tutar vare sig man är i vägen eller inte. Men han vande sig. Det blev också mindre trafik när vi kom utanför stan. Helt underbart att upptäcka en ny stad på cykel! Det går snabbare att få grepp om gatsystemet, och man hinner helt enkelt se mer.