Mitt Hongkongliv

Rubriken förefaller vara Sanyas slogan. Man ser den till höger och vänster ute på stan.

Här är gatorna rödfläckiga pga att folk tuggar areka-nötter, gärna inlindade i betelblad, som de sedan spottar ut var som helst. Tydligen har dessa nötter en milt stimulerande effekt, att jämföra med en kopp kaffe. Vi har inte prövat.

Idag tog vi en taxi till foten av Fenixberget, det högsta i området, för att ta linbanan upp till toppen.

Taxifärden gick genom slitna områden med låg bebyggelse, krokiga, smala bygator med mycket att se. På ett ställe tyckte jag mig se gurkor hänga i ett träd. Men gurkor kan väl inte växa på stora träd? Eller? Taxichauffören upplyste oss i alla fall om att majoriteten av all den frukt som säljs på ön odlas här.

Från linbanan såg vi banan-, papaya- och mangoodlingar. Mangofrukterna var täckta med bruna papperspåsar som skulle skydda frukterna tills de skulle plockas.

Uppe på toppen drack vi varsin färskpressad juice innan vi vandrade runt (2 km) på trädäck och tittade på utsikten, som dock var ganska disig idag. Diset borde emellertid inte bero på smog, då Hainan ska ha Kinas renaste, och syrerikaste luft (säger de här i alla fall). De tidigare dagarna har luften varit klar. För övrigt har Hainan ca 300 soliga dagar om året. (F läste högt för mig ur en turistbroschyr tidigare…). Vi såg några roliga träd och en ödla vars svans var två gånger så lång som själva kroppen.

Att döma av toppstationens skick har man gjort stora satsningar på linbanan, som invigdes för två år sedan, men turisterna verkar inte ha räckt till för att investeringarna skulle löna sig. Det fanns övergivna restauranglokaler, och på vissa håll flagnade färgen redan. Marknadsföringen verkar inte ha skötts ordentligt heller. Det var bara av en slump vi hittade information om linbanan. Vårt hotell nämnde den inte ens som en möjlig utflykt, men vi var nöjda med valet. Det är kul att se sig om i växtligheten, och få lite överblick. Dessutom tog det lagom lång tid, så att vi ändå kunde slappa på stranden på eftermiddagen.

Generellt byggs det på många håll, företrädesvis hotell, och man kan känna att området är på uppåtgående med avseende på turism. Men ännu är det långt kvar tills allt funkar smidigt och samhället genomsyras av den bekvämlighet och servicenivå som turisterna sannolikt kräver. Vad man får istället för smidighet är en genuin upplevelse av det kinesiska samhället, hur skräpigt och kaotiskt det än kan te sig. Ingen gör sig till för dig, även om folk är vänliga och hjälper till så gott de kan. Vill man ha en smidig högservicesemester får man lov att stanna på hotellområdet, och kanske hålla sig till de utflykter som hotellen ordnar.

När vi kom ner med linbanan igen fanns det ingen taxi som kunde ta oss vidare, så vi tog den lokala minibussen ner till centrum, tillsammans med lokalbor i alla åldrar. Vad roligt det är att studera människor! Vi åt kinesisk lunch i stan och tog sedan en taxi tillbaka till hotellet, där vi tillbringade resten av dagen. Det är perfekt att kunna växla mellan nya intryck och lugn och ro på detta sätt. Idag blev det en eftermiddagslur i sängen, efter ett par timmar på stranden. Lika skönt det!