Pojkarna började igår på sin hip-hop-dans, anordnad av Red Shoe Dance Company på Kowloon Cricket Club. Först var det M:s tur i gruppen med 6-8-åringar. Han tyckte det var roligt, fast lite svårt. Bra musik! ”Jag förstod inte vad de sa men jag gjorde som de gjorde!” (Dansläraren pratar engelska – inte kantonesiska.)
I E:s grupp med 11-15-åringar var det nästan bara äldre, superviga tjejer som nog hade dansat i flera år. Han tyckte det var hopplöst svårt, och jobbigt. Vi frågade efteråt om han hädanefter kan få dansa med 9-10-åringar istället, och det gick bra. Hoppas det känns bättre och roligare då.
Det känns viktigt att de får röra på sig. Utomhus orkar man inte röra sig så mycket i den här värmen. Vi hade tänkt simma eftersom det finns en pool på campus där vi bor, men dit får vi tydligen bara gå tillsammans med F som är den ende som fått universitetets ID-kort. Det var en missräkning. Jag ska kolla in var det finns alternativa pooler.
Efter dansen mötte F oss i T-banan för att hämta hem pojkarna. Jag fortsatte till Hong Kong-ön på egna äventyr, nämligen körövning med the Cecilian Singers vid St Johns Cathedral.
Det var terminens första repetition, och lite glest i raderna, fr a bland herrarna (globalt fenomen…), men det var trevligt! Om några veckor blir det konsert tillsammans med två andra körer på temat frihetssånger, däribland en sydafrikansk sång arrangerad av den käre Anders Nyberg, samt flera välkända afrikanska sånger, ett Rutter-arrangemang på en välsignelse, några negro spirituals. Det blir nog bra det här! Glad för att få sjunga! Och körsångare är i regel trevliga människor. Jag blev varmt välkomnad.
Härligt att ni så snabbt kommit igång med olika aktiviteter både för pojkarna och dej! Låter jättespännande det där med körsången. Musik förenar!