Hemma i Hongkong igen efter ett par mycket intensiva dygn i Tainan. Först en lektion i mandarin: Bei (pei) = norr, nan = söder. Taipei betyder norra Taiwan och Tainan följaktligen södra Taiwan. Orden finns även i Beijing = norra huvudstaden och Nanjing = södra huvudstaden.
I onsdags förmiddag åkte vi med snabbtåg mellan huvudstaden Taipei och Tainan, vilket tog ungefär 1h och 45 min. Tåget gick som snabbast i 300 km/h, men det gick smidigt och fint. Vi hade tagit åksjukepiller innan, men jag tror knappt det hade behövts. Vi passerade s k landsbygd, men det var ändå relativt tätt mellan husen nästan överallt. Mellan dem fanns åkrar med mestadels risodling, och det tror jag inte jag har sett förut.
På stationen i Tainan mötte oss F:s gamla kompis Chun Mei och hennes man. 1992 var hon ledare för en patrull taiwanesiska tjejscouter som kom till Sverige på det stora lägret Möt’mä. F hade då pluggat kinesiska i ett år och fick i uppdrag att ta hand om de taiwanesiska gästerna. Sommaren därefter bodde han hemma hos Chun Mei och hennes familj i några veckor och undervisade barn i engelska. Sedan dess har de hållit kontakten men bara träffats ytterligare en gång då Chun Mei var på en kort rundresa i Norden. Det var kul att träffa familjen som jag hört talas om så mycket. De vuxna sönerna pratade god engelska, men inte föräldrarna, så F fick tolka fram och tillbaka (när han kom ihåg det). Chun Mei och hennes man hade storstilade planer på vad vi borde få se under vårt besök i deras stad, fast vi fick bara veta lite i taget. Ovant att inte alltid ha koll på vart vi var på väg, men på sätt och vis avkopplande. Allt passade väl inte barnen som hand i handske, men de var ganska tappra tycker jag. Vi bodde på hotell, men familjen kom och hämtade oss med sin bil för diverse utfärder. Jag får lov att blogga mer om Taiwan under veckan som kommer, för det finns så mycket att berätta. Nu är det dock dags att krypa ner i sängen hemma i Hongkong.