Lantau

Oj vilken innehållsrik eftermiddag och kväll. Känns som om det gått två dagar sen vi åkte hemifrån efter lunch.

Vi åkte T-bana ut till den stora ön Lantau, station Tung Chung. Därifrån tog vi linbanan med glasgolv upp över bergen.

Efter 25 minuters resa kommer man fram till den lilla byn där det ligger ett buddistiskt kloster och en jättelik Buddhafigur.

Under resan såg vi fiskebåtar, byar, skyskrapor, flygplatsen, bergstoppar vi fick lust att bestiga, vandringsleder, joggare, kvinnor som gick och plockade något i strandkanten, musslor?

Byn på toppen var givetvis en riktig turistfälla, men en trevligt utförd sådan. Luften var sval och skön där uppe och det kom en kort regnskur.

Barnen räknade trappstegen upp till Buddhan, det var 274 stycken. Utsikten var sagolik!

Vi tog buss 2 mot Mui Wo, vilken jag hade räknat ut borde passera några fina stränder. Jag frågade busschauffören om bussen skulle stanna i Pui O, men han bara viftade lite lojt att vi skulle sätta oss på de närmaste sätena. Vad betyder det? Vi undrade och undrade var vi skulle kliva av egentligen, men till slut fick jag se en skylt där det stod Bui O. Nåväl, nästan rätt. Vi chansade och steg av. Det kom just ett skyfall, så vi stod kvar en stund på hållplatsen i den riktigt sunkiga byhålan och undrade var vi hade hamnat. När regnet lättade något gick vi byvägen framåt och- tada! – skylt mot Pui O Beach! Vi fick göra paus igen under några träd, för det regnade som sjutton en stund, och det kändes lite knäppt att vara på väg till stranden. Men så blev det uppehåll och det visade sig att bada var helt rätt!

Innan vi var hemma igen hann vi äta goda dim sum från strandkiosken, leta efter en buss mot Mui Wo igen, se vilda kor på vägen, se en ko som åt gräs inuti en rondell, äta fantastisk indisk mat från ett hål i väggen i Mui Wo (Min lamm biryani var från himlen!), åka en 50 minuters färjetur till Hongkong-ön, och så lite T-bana.

Maken och jag kom just på att vi har lördagsgodis kvar!