Kulturcentret TCG Nordica, som jag nämnde i förra inlägget, är ett samarbetsprojekt mellan skandinaver och kineser. Här samsas olika former av kultur. Man ordnar konstutställningar och konserter och har ett utbytesprogram med Hyllie Park folkhögskola. Man bjuder också in konstnärer att använda ateljé på centret under en period och samtidigt bidra till det allmänna utbytet. Intressant. F har varit där ett antal gånger, så det var roligt att få se det, och träffa engagerade människor därifrån. Idag träffade vi konstnären Janeric Johansson som brukar komma till Nordica någon period nästan varje år, men också några av kineserna som driver verksamheten.
Här är ingången till Nordica. Lokalen är en gammal fabrik. Högt i tak, så det funkar bra som galleri. Det finns också ett café med lite skandinavisk mat.
Vi blev bjudna på middag och fick smaka på stekta skivor av getost, en Yunnan-specialitet. Osten hade fin konsistens, men inte så mycket smak i sig själv. Den skulle dippas lite i en torr kryddblandning. Då var det riktigt gott. Vi fick också tofu i god sås (i mitten av bordet), något slags grönkål som smakade mycket vitlök, en soppa med strimlade grönsaker i god buljong, sötsur karpfisk (närmast i bild) och nötkött stekt med chili och spiskummin.
Mätta och belåtna!
En kinesisk tjej som jobbar på Nordica (och som faktiskt hade bott i Malmö ett år) ringde sin man som kom med bilen, och så skjutsade de oss till teatern där vi skulle gå på dansföreställning efter middagen. Dessutom fixade de så vi fick halva biljettpriset. De hade något slags samarbetsavtal nämligen. Fint omhändertagna har vi blivit trots att alla på Nordica har fullt upp den här veckan, förstod vi.
Föreställningen vi såg heter ”Dynamic Yunnan”. I Yunnan finns ett stort antal minoriteter, och i föreställningen fick man uppleva många av dessa folkslags traditionella kläder, sånger och danser. Programmet bildade en fin helhet. Det var modern koreografi, trots att beståndsdelarna var traditionella. Jag blev mycket fascinerad av kvinnornas oerhört gälla sång som växlade mellan olika register, ungefär som en korsning mellan joddling och kulning. M gillade numren med olika slags trummor bäst. Mot slutet tröttnade han på alltsammans, särskilt under slutnumret ”påfågelsdansen” som skulle vara skir och vacker och stillsam. Funkar inte på en trött 8-åring. Även jag började gäspa efter ett par minuter. E tyckte nästan allt var kul. Vi hade läst på någon hemsida att volymen kunde vara hög, så vi tog med öronproppar till barnen, och de behövdes. Vi höll också för öronen ganska ofta. I övrigt var det en angenäm upplevelse.
