Jag hade en kul kväll igår. Det var dags för konsert i St Johns Cathedral med min kör, The Cecilian Singers, som firade sitt femtioårsjubileum på detta sätt, tillsammans med en manskör och en damkör.
En av låtarna kändes långt ifrån färdig. (Harriet Tubman heter den, ett jätteläckert arr som jag tror jag ska exportera förresten.) Jag var rädd att det skulle bli fiasko, men sista-minuten-repet gjorde susen. Den gick inte perfekt men långt över förväntan. Kyrkan var fullsatt och publiken entusiastisk.
The Cecilian Singers. Den tomma platsen är min. Lite suddig bild, men jag hade bara tid att göra ett försök.
Manskören sjöng några klassiska manskörsånger men också ett arr på Queens ”Bohemian Rhapsody”. Kul blandning! Damkören svängde också bra mot slutet av sin del, men jag minns inte vad stycket hette.
Talespersoner från de tre biståndsorganisationer som skulle få vidarebefordra biljettpengarna till barn i Nepal höll några mer eller mindre korta anföranden. Avslutningsvis sjöng de tre körerna tre sånger tillsammans, bl a Rutters ”The Lord Bless you and Keep you” och så slutklämmen: ett roligt potpurri på Siyahamba (I detta arr Seeyahahmba), Tchotcholosa (här Shawshulowza) och Sydafrikas nationalsång ”May God bless our country Africa”. Många sångare tillsammans och djembe till det. Vilket tryck!
Efteråt fick alla pizza i kyrkans trädgård, bakad på ett mobilt pizzakök, av konsertens sponsor Pizza Express. Jag träffade några norrmän och danskar från Tao Fong Shan som jag pratade med en stund.
Jag tycker det är smått fantastiskt att jag efter en dryg månad i detta land har konserterat i St Johns Cathedral! Sjungandet ger mig sådan energi! Körfolket är trevligt, men det är klart att det tar tid att bygga vänskapsrelationer, tid som inte ges på repetitionerna. Så, hemmakören min, jag saknar er!!
Nästa vecka är det körledigt pga Kinas nationaldag, men sen börjar vi ladda för julkonserten.