Det är vägen som är mödan värd?

Nja, jag vet inte det. Snarare ”Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge.” Idag har vi huvudsakligen ägnat oss åt att vänta. Flyget till Peking blev till slut ungefär 3 h försenat. Och sen hamnade vi i världens längsta taxikö på flygplatsen. (Bästa V underhöll barnen med leken frågesport-med-kex.) Vi kom inte till vårt hotell förrän vid halv nio-tiden, egentligen en halvtimme för sena för incheckning, men vi fick rum på hotellet ändå, tack och lov! Vi hade bokat ett hotell i en hutong (gammal gränd), som från början är en klassisk, inbyggd gård. Gränden är lite skräpig och vissa byggnadsprojekt pågår, men när man kommer in på hotellets gård är det precis som stora A uttryckte det ”Åh vad fint! Det hade man aldrig kunnat tro!”.  Bilder kommer senare. Efter incheckning gick vi runt kvarteret och hamnade på en fantastiskt mysig japansk restaurang, för en ovanligt sen middag. Alla var nöjda med maten, även om lilla A tyckte att sushi-räkorna stirrade otäckt på henne, så vi åt upp dem först. Måste sova nu och ladda för nya äventyr.