Det känns lite grått just nu. Det är lite grått utomhus också, visserligen fortfarande drygt 20 grader, men grått. Det kanske måste vara grått för att jag ska förstå att det är november.
Hongkongvistelsen har kanske, helt förutsägbart, förlorat nyhetens behag. Vardagsliv blir ju till slut vardagsliv var man än är. Längtar ibland hem en smula. Tur att föräldrarna kommer på besök på löpande band den närmaste tiden. Det piggar nog upp.
Det kan ju också påverka mig att jag just läst till det sorgliga slutet i Mobergs utvandrarepos. Det blir man inte gladare av. Tog genast och lånade en bok av Mark Levengood att bryta av med. Brukar funka.
Nåväl, tänkte fortsätta berätta om livet på campus. Studenterna har ända sedan terminsstarten hållit på med något som i våra ögon ser ut som karnevalsaktiviteter. När hinner de egentligen plugga? De bygger saker, klär sig likadant och står varje morgon gruppvis vid universitetets ingång och skanderar ramsor, bland annat något som låter som rubriken ovan. Är det verkligen roligt om man gör det varje dag? De verkar representera olika studentföreningar. Kanske gör de reklam för sig själva inför ett val av något slag. Enligt vår svenske student Simon krävs det att man engagerar sig i någon studentförening för att man ska vara säker på att få behålla sitt studentrum nästa år. Kan det förklara dessa ständiga aktiviteter?
Man kan ju inte förneka att dessa studenter motverkar det grå lite grann.