Igår var sista hela dagen i Peking. Vi tog tunnelbanan till Tiantan-parken. Det är lustigt, förresten. När vi var i Peking 2003 fanns det två T-banelinjer, den runda och den raka. Nu finns det 15! Raskt marscherat. Från stationen var det nära till Himmelens tempel, som jag gillar skarpt. Dit brukade kejsaren komma för att offra och be om en god skörd.
Det som jag gillar ännu mer med Tiantanparken är allt folkliv. Där finns folk som dansar, gympar, tränar tai chi, spelar kort och mahjong, skriver kalligrafiska tecken med lång pensel och vatten på gångarna, så att förbipasserande kan läsa (Just när vi var där skrev en farbror om de där öarna som Kina och Japan bråkar om.), virkar, stickar, äter solrosfrön, har sångövning med alla-kan-kören, gör gymnastiska konster på barren, spelar badminton med fötterna (skorna får vara racket), har dragspelskurs, rastar sin burfågel. Allt! De är där för sin egen skull, inte för turisternas skull. Det känns genuint kinesiskt.
Papporna stack vidare till det gigantiska historiska museet. Mammorna och barnen åt en helt okinesisk lunch på Kentucky Fried Chicken. Så kan det gå.
På eftermiddagen varvade vi shopping med slötid på hotellet (vilket var barnens högsta önskan efter alla de här intensiva semesterdagarna.) Jag var också tvungen att hinna läsa ett rejält stycke i Mobergs ”Invandrarna” som jag håller på med, så att Kristina skulle hinna föda sin bebis, innan vi skulle äta middag. Annars tyckte jag att barnsängen blev onödigt utdragen, om ni förstår…
Middagen var inte vilken middag som helst, utan Pekinganka på den anrika restaurangen Quanjude, vid Qianmen. I kvällsljuset såg Qianmen-gatan helt magisk ut. Maken har berättat att allt är helt nytt, men byggt i gammal stil. Fast de magnifika stadsportarna är i alla fall original. Hur som helst – magisk! Och restaurangen har stil, man kan inte säga annat. Storslaget! Det är inte det godaste jag vet, men gott, och en speciell upplevelse.
Idag har vi bara packat och rest åt olika håll, fast F stannar i Peking ett par dagar till på konferens. Känns sorgligt länge tills vi får träffa familjen G igen! Suck! Tur att skype finns.
Åter i Hongkong är det lätt att se fördelar med denna stad. Den är varmare (Av med jackan och strumporna igen!). Den är lättare för mig att kommunicera i (även om jag tyckte det var kul med de fraser jag lyckades klämma fram på mandarin). Den är mer välorganiserad. Folk är bättre på att köa och beter sig mer som vi är vana att folk gör. Jag gillar verkligen Peking. Staden är spännande och mer äkta kinesisk. Man häpnar oftare. Maten är godare och billigare. Hongkong är dock lättare att vara i. Det är lättare att få vardagen att fungera, och det är mycket värt i längden.
Och förresten tycker min hud och mina läppar också mycket bättre om Hongkongs fuktiga luft. Om några dagar kan jag nog sluta med cerat och hudkräm igen.
