Idag var M lite mer optimistisk och såg fram emot sitt liv i Hong Kong ”…för på ett år hinner man ju få nya kompisar!”
Han och jag har varit i stan och växlat in hans och E:s samlade besparingar till Hongkongdollar. Det är alltid roligt med annorlunda pengar!
Jag försöker njuta extra mycket av sånt som inte går att få i Hong Kong, t ex filmjölk. Och filernas fil är:
Om 12 dagar går planet till Hong Kong. Där ska vi bo till nästa sommar, jag, mannen och våra två pojkar E (11) och M (snart 8).
E tycker mest det ska bli spännande, men undrar hur det kommer att kännas att vara borta så länge. M svänger mellan hopp och förtvivlan. I förra veckan var han ganska bekymrad. Jag frågade honom:
”-Vad är det som känns mest jobbigt?
-Allting!
-Hela paketet?
-Vilket paket?”
Jag ser fram emot äventyret med skräckblandad förtjusning. Det gnager lite i hjärtat att jag inte riktigt vet hur det ska bli för barnen, om vi kan hitta kompisar åt dem, om de kommer att längta hem förtvivlat mycket.
Jag kan nog också få hemlängtan, för jag har inte längtat bort. Jag tycker så väldigt mycket om min alldeles vanliga vardag. Men det är nog bra att bli knuffad ut i nya erfarenheter ibland, som ger nya tankar, känslor, och förhoppningsvis personlig utveckling.
Just nu fylls dagarna av praktiska göromål. I förrgår köpte vi nya resväskor. Igår gick jag absurt nog igenom jullådan, för att välja några saker att skapa julstämning med i HK. Vad är essensen av mitt julpynt?
Det verkar som om jag gillar änglar. Undrar om det finns julgransljus i HK?
