Mitt Hongkongliv

Arbetet rullar på i vår hemmaskola. Jag måste säga att det fungerar oerhört väl med Sofia Distans, för E:s del. Han får bra, konkret och snabb feedback från lärarna, och det är lätt för honom att förstå vad han behöver jobba vidare med.  Idag har han varit väldigt effektiv och jobbat färdigt med stora biologi- och historiaprojekt som egentligen sträcker sig över flera veckor, så nu ligger han före i planeringen.

Det är mycket bra träning för honom att planera och lägga upp arbetet själv. Han insåg ganska snabbt att ju mer man suckar innan man sätter igång desto längre tid tar uppgiften. Nu har han fått riktigt bra snurr på arbetet.

Min upplevelse är att i den vanliga skolan går det åt mycket tid till andra saker än själva kärnskolarbetet. Det finns förstås både för- och nackdelar med det. Det är ju t ex kul och viktigt med kompisar som man kan prata och arbeta tillsammans med. Å andra sidan kan vi jobba undan skolarbetet på kortare tid här, och hinna göra mer av annat. Då kan vi t ex ta ledigt när vi får gäster senare.

E läser de teoretiska ämnena med Sofia Distans, och så har vi bild, idrott och musik tillsammans.

M och jag hemskolar på egen hand, men med fint stöd av hans vanliga lärare hemma, som skickar alla sina planeringar och veckobrev till oss, och kommer med olika tips. Vi köpte egna böcker i matte, SO och NO, som vi tog med hit. Vissa dagar tycker M att allt är TRÅKIGT i den här skolan, men idag har det gått riktigt bra att hålla ångan uppe. Det han uppskattar mest med sin vanliga skola är alla kompisar, så det är klart att det inte är lika kul att dras med mamma, även om själva inlärningen går bra.

Idag började vi skoldagen med att M fick svara på grattismail och bloggkommentarer från flera kompisar och lärare. Han blir väldigt glad när han får hälsningar från sitt vanliga liv.

Vi håller på med ett eget temaarbete om olika känslor. Barnen skriver dikter, målar och hittar på låtar på garageband. Idag gjorde de varsin riktigt bra glad-låt, med lite hjälp av mig. Förra veckan hade vi arg-tema.

Båda barnen gör stora framsteg i engelska, även om M fortfarande är lite för blyg för att våga använda språket i någon större utsträckning, men han märker att han förstår många fler ord. Jag har lagt upp egna gloslistor på glosor.eu så att M kan spela olika spel med orden i listorna. (Jag har även använt denna sida för att stötta E i franska.) Vi har också läst många digitala böcker på engelska, fr a rubbishbooks som vi gillar skarpt. Jag köpte också appen ”The Cat in the Hat”, en barnboksklassiker av Dr Seuss, som är den amerikanska motsvarigheten till Lennart Hellsing.

I matte har vi god hjälp av webbsidan nomp som gör det roligare att träna samma typ av tal i många olika uppgifter. Man får digitala medaljer, diplom mm och det piggar ju upp.

M och jag har tränat på klockan med en rolig app som heter Moji-svenska. Mitt klockarmband gick sönder (Läder och fuktig luft går inte så bra ihop.) så jag får fråga M vad klockan är istället, nästan lite bra.

Jag har ju, och har alltid haft, nåt slags barnfokus i mitt liv. Just nu har jag förmånen att få fokusera på mina egna barn. Det var länge sedan jag hade sådan koll på vad de kan och inte kan, var i processerna de är, och jag uppskattar det, det gör jag verkligen. Självklart är det inte kul hela tiden, men förvånansvärt ofta!

Vi ses väldigt mycket mer än hemma, hela familjen. Vi träffar nästan alltid F och äter lunch, antingen hemma eller på någon lunchrestaurang på området. Vi kommer närmare varandra, för vi pratar mer med varandra. Det känns extra bra med 11-åringen, som närmar sig tonåren och vuxenblivandet.