Idag ljusnade vårt sociala liv några nyanser. Vi var i Victoria Peak Garden, en fin park på toppen av Victoria Peak, och hade picnic med andra barn och mammor som har hemundervisning.
Det var trevliga människor, mestadels amerikaner, men också en norska och hennes son. Barnen var i blandade åldrar mellan 3 och 17. Vi fick veta att de ses mest varje onsdag, ibland picnic, ibland museibesök och liknande. Precis vad vi behöver!
M var lite avvaktande. Det känns svårt för honom med engelskan, men E tog lite mer kontakt. Det kommer att gå allt bättre ju mer de lär känna de andra barnen, som verkade snälla och trevliga. Nästa onsdag blir det museum.
Parken var väldigt fin med en hel del fjärilar som såg ut som om de hörde hemma på Fjärilshuset. M och jag såg en fin ödla med illblå svans.
Efter ett par timmars chit chattande traskade vi ett stycke nerför berget, och åkte sedan bergbanan (the Peak Tram) ner till stan. Man sitter baklänges när man åker nerför berget och den lutar mestadels ganska brant.
För ett tag sedan berättade en vän att hon hade hört att det tar tre veckor för kroppen att anpassa sig till ett nytt klimat. Jag kan meddela att det inte verkar stämma här. Det rinner om oss nästan för jämnan, och vi blir snabbt trötta av att röra oss utomhus. Men om någon månad ska fuktigheten minska och temperaturen sjunka några grader sägs det. Det ser jag fram emot.
