Fanny lärde mig att den mest typiska, kinesiska nyårsmaten är ”nian gao”(njän gao), en kompakt kaka av risstärkelse som man skär i skivor och steker. Kakorna kan vara matiga med torkade räkor och korv, eller smaksatta med socker och mer efterrättiga. De söta kan vara bruna som pepparkaksdeg eller vita, det beror på färgen på sockret
Jag fick provsmaka både en vit och en brun i mataffären för någon vecka sedan, och bestämde mig för att köpa en brun, eftersom den var lite sötare och jag bedömde att den hade större chans att gå hem i familjen.
Det behövdes lite olja för att skivorna inte skulle fastna i pannan, för de blev oerhört klibbiga när de blev varma, och jag hade fullt sjå att hålla dem från att fastna i varandra.
Knaprig yta och klibbigt innanmäte. Lite söt smak, men långt ifrån översöt. Barnen tyckte det behövdes lite sylt till. När jag berättade det för Fanny himlade hon med ögonen och kommenterade ” Well it’s…I wouldn’t say wrong, but innovative!” (Nåja, det är…jag vill inte kalla det fel, men nyskapande!). Låt oss kalla det ett väldigt svenskt sätt att äta nian gao på.