Idag tog barnen och jag en tur till Big Wave Bay Beach, trots att vädret inte gjorde det så lockande; mulet och ganska svalt.
Barnen badade en stund, trots att det bara var 18 grader i vattnet, enligt info-tavlan. Jag stannade på stranden och myste med jackan på. Lyssnade på bra musik, läste en tidning och åt taiwanesiskt sesamgodis. Skönt!
Nu fortsätter Taiwan-berättelsen.
I torsdags blev vi upphämtade på hotellet av äldste sonen, Shiyang, som tog med oss till det nationella historiemuseet. Det öppnade för bara två år sedan, så utställningarna var modernare och trevligare än jag hade väntat mig. Barnfamiljer fick ”åka med” ett tåg tillbaka i tiden. Tågvagnen skakade för att förstärka illusionen av att vi for fram genom landskapet som visades på film utanför kupéfönstren. Riktigt bra gjort. De stora hållpunkterna var japanernas ockupation av Taiwan 1895-1945, och de allierades bombningar av Taiwan under slutskedet av andra världskriget, holländska ostindiska kompaniets styre på 1600-talet, kineserna som började anlända till Taiwan på 1600-talet, och urbefolkningens liv. Urbefolkningen var alltså inte kinesisk utan snarast polynesisk. Även resten av den permanenta utställningen var relativt barnvänlig med uppbyggda miljöer som dessa:
-
- Festivaltåg.
-
- Sockerrörsodling
-
- Saltproduktion
-
- Två läskiga, mytologiska figurer.
Japanerna styrde alltså Taiwan under ett halvt sekel. Det var en militaristisk regim och tiden beskrivs som en mörk period i landets historia. Shiyang berättade att vissa äldre taiwaneser trots detta känner sig japanska till viss del. De fick lära sig japanska i skolan. Han berättade också kvällen innan att han beundrar den japanska kulturen. Vi resonerade lite med honom om denna dubbelhet. Dels finns i befolkningen en bitterhet mot japanerna, men också en beundran. Denna dubbelhet träffar man också på i fastlandskina. Vad gäller Taiwan kan den bero på att japanerna ändock kom med den moderna tiden till landet, byggde upp skolsystemet etc. En orsak till beundran kan också vara att Japan lyckats så väl med att bygga upp industri och ekonomi under efterkrigstiden.
Lunch åt vi hemma hos värdparet, Chunmei och hennes man. De hade köpt hem ett par pizzor, för barnens skull, men också lagat lite räkor med sparris, musslor, soppa och ett slags kalla vårrullar som mer påminde om wraps. Vårrullarna är typiska för Ching Ming-festivalen som inföll denna dag, berättade Chunmei. Jag ska berätta mer om den senare.
Dessutom 7 sorters färsk, lokal frukt: ananas, mango, stjärnfrukt, vaxäpple, custard apple, guava och gul vattenmelon. Mums minst sagt! Det var svårt att sluta äta av frukten.
På eftermiddagen åkte vi med turistbåt i ett våtmarksområde för att kika på fåglar. Och det låter ju trevligt. Men naturupplevelsen överröstades med råge av den frejdige, skämtsamme kinesiske guiden som på obeskrivligt hög volym pratade resan igenom. Mina trumhinnor skrek! Antagligen hade det varit något mer uthärdligt om jag åtminstone förstått vad han sade.
ostronodling
Ett tempel hann vi också med innan vi åt middag på en enkel nudelrestaurang. Mangopudding till efterrätt.