Jag har sovit ovanligt oroligt sedan vi kom hit. Nog för att jag brukar prata i sömnen ibland, men nu har jag mestadels drömt väldigt röriga drömmar och varit uppe och sprungit många nätter, trott att jag varit någon annanstans, eller letat efter något/någon. Hjärnan har väl sitt sätt att sortera bland alla nya intryck. Turligt nog har jag inte stört familjen så ofta.
I natt sov jag lugnare, men när jag märkte att jag råkat dra av mannen täcket sa jag ”sorry” istället för ”förlåt/ursäkta”. Hjärnan hade visst gått över i engelska-läge.
Det fungerar ofta ganska bra med engelska här, särskilt om man kompletterar med kroppsspråk och ibland skrivna lappar. Jag har dock lite svårt att tolka engelska med kantonesisk brytning. Det kanske jag blir bättre på så småningom. M gör fina framsteg i sin engelska. Idag skrev han en meny på engelska och vi lekte restaurang.
Annars är franska det språk jag gör störst framsteg i för närvarande, eftersom jag hjälper E med hans franskstudier. Det är ju lite kul!
Idag var vi på svenska skolan för andra gången, och det kändes bra för oss allihop. Alla är vid gott mod. Vi får se om det även gäller maken när han kommer hem från sin premiärföreläsning ikväll.
Vad bra du beskriver det med ”vid gott mod”. Det sammanfattar nog väldigt mycket, som inte går att läsa direkt i bloggen. ”Vid gott mod” låter onekligen hoppfullt. Vad bra ni kommer ha det! Modiga ni!
Oooh,den där processen med att växla språk även omedvetet är svår kanske i början men blir så kul senare när man behärskar det!Saknar dina ”logopedråd” på måndagar men väldigt spännande o roligt att få följa ert liv i Fjärran!Kram!
Ja, jag tänker inte så mycket på att jag pratar engelska längre. Jag undrar när jag kommer börja prata svenska av misstag med de nya körkompisarna t ex…Kram!
Engelskan hoppar fram när man minst anar det (bor stundtals i Dublin). Som när ja beställde ”en kopp kaffe, please” på ett fik för inte länge sen här hemma. Kändes lite fånigt…..
Haha!