Om 12 dagar går planet till Hong Kong. Där ska vi bo till nästa sommar, jag, mannen och våra två pojkar E (11) och M (snart 8).
E tycker mest det ska bli spännande, men undrar hur det kommer att kännas att vara borta så länge. M svänger mellan hopp och förtvivlan. I förra veckan var han ganska bekymrad. Jag frågade honom:
”-Vad är det som känns mest jobbigt?
-Allting!
-Hela paketet?
-Vilket paket?”
Jag ser fram emot äventyret med skräckblandad förtjusning. Det gnager lite i hjärtat att jag inte riktigt vet hur det ska bli för barnen, om vi kan hitta kompisar åt dem, om de kommer att längta hem förtvivlat mycket.
Jag kan nog också få hemlängtan, för jag har inte längtat bort. Jag tycker så väldigt mycket om min alldeles vanliga vardag. Men det är nog bra att bli knuffad ut i nya erfarenheter ibland, som ger nya tankar, känslor, och förhoppningsvis personlig utveckling.
Just nu fylls dagarna av praktiska göromål. I förrgår köpte vi nya resväskor. Igår gick jag absurt nog igenom jullådan, för att välja några saker att skapa julstämning med i HK. Vad är essensen av mitt julpynt?
Det verkar som om jag gillar änglar. Undrar om det finns julgransljus i HK?
Vad roligt det skall bli att få följa era HK-äventyr. Med barnen blir det alldeles säkert finfint och tänk vilken erfarenhet att få med sig hem igen för dem och er!
Tack Elisabeth!
Va spännande att pröva bo utomlands! Hoppas ni ska trivas. Ska du jobba där också eller bara F? Ser fram emot att följa din blogg.
Tack Marie-Louise! Bara F ska jobba. Jag ska ha skola med M och hjälpa E så att hans distansundervisning funkar.