Apropå skolan

Läste i DN idag att den svenska skolan visar upp skrala resultat i internationella jämförelser, samt att Hongkong är ett föregångsland på området, som Sverige borde ta efter.

Jag vet inte vilken pedagogik som används i skolorna här i Hongkong, men jag tycker mig ha sett att Hongkong och Sverige har lite olika syn på barn. I Sverige är leken väldigt viktig. I Hongkong värderas disciplinen högre. Barn är duktigare här än i Sverige på att sitta stilla och vara tysta, även om det som presenteras inte är primärt anpassat för dem. I Sverige är vi mer barnriktade och ser till att göra tillställningar barnanpassade i högre grad. Annars förväntar vi oss inte att det ska fungera att ha barnen med.

Hongkongbarn verkar ha längre skoldagar och fler läxor. De verkar ha skolaktiteter även på lördagar. Jag har i alla fall sett grupper med skoluniform ute på stan på lördagar också. Många har långa resor till och från skolan och åker hemifrån ruskigt tidigt på morgonen. Jag förstår det som att tempot i allmänhet är högt, och att skolan tar det mesta av barnens tid och energi.

Jag kan absolut tro på att Hongkongbarnen lär sig mer i rena ”pluggämnen” på kortare tid, och som sagt, pedagogiskt kan det säkert finnas mycket att lära. Men kreativiteten, hur går det med den? Och hur går det för barnen som inte klarar av det höga tempot, det skulle jag vilja veta.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 svar på Apropå skolan

  1. eva skriver:

    Bra tänkt Anette!
    Håller fullkomligt med dig. Utan kreativitet kommer vi ingen vart!

  2. Elisabeth skriver:

    Jag tycker att det finns all anledning att som du försiktigt ifrågasätta testresultaten. Efter snart trettio år i skolans värld tycker jag mig också ha på fötterna när jag hävdar att vi i Sverige lyckas nog så bra med våra elever och då är det just kreativiteten jag tänker på; hur många entreprenörer producerar vi inte? Det svenska ”musikundret”? Svensk design? Eller att de blir frejdiga, självständiga och vågar ta för sig? Nog så viktiga egenskaper för deras framtid!
    Sedan kan förstås diskutera hur vi skall hjälpa dem som har det tuffast i skolan både här hemma och annorstädes men jag inbillar mig, kanske i min okunskap, att du slås ut hårdare i en mer elitistisk miljö…?
    Svårt, det där. En sak har dock alla länder oomtvistat gemensamt; barn som växer upp i akademiska miljöer klarar skolan bättre. Hur kompenserar man för det i Hongkong, tro?

  3. Mia Lövblad skriver:

    Intressant och klokt inlägg. Jag tror vi svenskar ska börja fundera mer över vad vi gör rätt, än vad vi gör fel och faktiskt njuta av att se glädjen i barnens ögon när de utvecklas och när de tycker det är roligt att lära sig nya saker. Vi måste sträcka på oss och bejaka det Sverige som faktiskt låter alla utvecklas och finnas. Det vore förskräckligt om vi tappade den identiteten.

Kommentarer är stängda.