Eftersom F skulle på konferens i Macao med början söndag kväll tyckte vi det var ett bra tillfälle för hela familjen att tillbringa en dag där. Ingen av oss hade besökt Macao tidigare.
På söndag morgon stack vi iväg till färjeterminalen ganska tidigt. Där var fullt med folk och biljettköer, men vi lyckades få biljetter till 9.30-färjan.
Resan tog en timme och avlöpte väl. Efter att ha växlat lite Hongkongdollar till Pataca letade vi upp gratisbussen som tog oss till F:s hotell, där han kunde lämna väskan så länge.
Vi gjorde en effektiv sightseeingrunda. Först en taxi till en del av gamla stan med många gamla byggnader i portugisisk/europeisk stil.
Macao blev portugisisk koloni redan 1557 och lämnades inte tillbaka till Kina förrän 1999, men fick då förbli en speciell region med egna regler, precis som Hongkong.
På den här gatan hade de just hängt upp pyntet inför det kinesiska nyårsfirandet, som äger rum i februari.
På många sätt är staden lik Hongkong. Många pratar kantonesiska, men bebyggelsen är till viss del olik och mer europeisk. På skyltar används ofta tre språk: kinesiska, portugisiska och engelska. Fast ibland blir engelskan lite galen…
Vi tog en gatulunch: macao-burgare och portuguese tart. Burgaren var en fralla delad på mitten med tunna skivor av helt kött i. Gott! Inga såser, grönsaker och dylikt. Perfekt tyckte barnen… Portuguese tart påminner mycket om egg tart men har ett frasigare wienerbrödsaktigt skal, och mera färg på ytan.
Vi såg ruinerna av St Pauls-katedralen som tronar högt ovanför en lång trappa och skapar en viss atmosfär.
Vi gick också upp på kullen bredvid, ”Fortress Hill” och tittade på den stora, gamla befästningsanläggningen med fin utsikt över stan, och många kanoner. Man kunde se att en hel del av stadsbebyggelsen var i ett riktigt skruttigt skick, värre än det skruttigaste i Hongkong, bedömer jag. Det var lite överraskande, mitt i stadskärnan.
Barnen tyckte det var nog med promenader och gamla hus, så vi tog en taxi över en lång bro, till ön Taipa, där det stora ”Venetian Macau Resort Hotel” ligger. Det är ett helt enormt komplex byggt i Venedig-stil. Utanför såg vi en kopia av Rialtobron och några gondoler i vattnet.
På bottenvåningen ligger bl a det berömda casinot, där barn förstås inte var välkomna, så vi kunde bara kika in.
Högt i tak överallt och fantastiska takmålningar som påminde om Italien. På våning tre hittar man ett lyxigt shoppingcenter med fejkade gatumiljöer från Venedig, i taket en snyggt fejkad blå himmel, ”grand canal” med gondoler som man kan ta en tur i. Fascinerande och helgalet!
Förutom detta finns några utställningar, just nu på tema Titanic och människokroppen, samt spektakulära kvällsshower. Fast det passade inte vårt program idag. Mätta på lyx tog vi en taxi tillbaka till centrum igen och passerade många, många hotell med egna casinon på vägen, byggnader med storslagen arkitektur. Macao är en liten stad, storleksmässigt som Göteborg eller Malmö, men sannolikt känner alla där någon som jobbar på ett casino.
Vi åkte till Grand Prix-muséet och tittade på racing-bilar ett tag, för att alla skulle bli nöjda med dagen. Det var gratis och relativt trevligt. I november hålls nästa Grand Prix-tävling på Macaos gator, sextioårsjubileum tydligen.
Efter det drev vi runt lite här och där och letade efter ett café, men till slut fick vi nöja oss med iste från en närbutik… Vi orkade inte se fler nya saker utan tog avsked av F och åkte till färjeterminalen för att läsa bok och spela nintendo tills färjan gick hem igen. Det var betydligt högre vågor under hemresan och 2/3 blev sjösjuka. Jag tycker fortfarande att det gungar lite när jag blundar…
Sammanfattningsvis: Macao är en blandning av Kina, Portugal och Venedig, en blandning av historiska byggnader, lyx och råttbon. Kul att ha sett, men ”been there, done that”. Känner inte direkt att jag måste återvända.